Att borsta och bada hunden hemma

Några bra och grundläggande regler innan man börjar.


  • Jobba alltid med hunden på en särskild plats i hemmet. Det enklaste är att man har t.ex en liten matta eller liknande som underlag vid varje pälsvårdstillfälle. Använd alltid SAMMA matta. Det blir då en signal till hunden att nu ska vi "arbeta". Denna matta kan man sen flytta till det stället man behöver vara på. Man kanske börjar nere på golvet för att undvika att hunden ramlar ner från en höjd och slår sig. När hunden är mer van vid hanteringen på mattan kan man börja flytta den högre, kanske först upp i soffan och sen upp på ett bord? (Undantag kan vara stora tunga hundar som klarar av att ligga på sidan på golvet och bli hanterade. Men det är bra att även träna dem att vara uppe på ett bord om de skulle behöva besöka veterinär eller salong.) Man kan sen även ta med sig denna matta till t.ex veterinär eller frisör i början, som en signal till hunden att den förstår vad som ska hända.

  • Tänk på att ta det lugnt och att vara lugn, men man kan behöva vara lite bestämd emellanåt.

  • Ömka inte hunden, då förstärker du dess osäkerhet. (t.ex: Stackars dig, är det jobbigt?) Beröm istllet hunden, med en lugn men glad röst, när den gör rätt.

  • Börja med enklaste möjliga övning (t.ex att borsten ligger bredvid hunden, så får hunden godis.) Hunden ska alltid känna att den lyckas övervinna eventuell rädsla eller svårighet.

  • Försök att klara dig själv, utan någon som håller i hunden. Hundar tycker INTE om att bli hårt fasthållna. Då blir det oftast svårare att hantera hunden. Däremot behöver många långhårsraser lära sig att det är okej att man som ägare eller frisör håller lätt men stadigt i skägg eller mustasch.

  • Godis kan vara en stor fördel i att vänja hunden vid behandling och hantering. Tänk på att berömma med godis när hunden är lugn och tillåter behandlingen (I början kan det räcka med att den inte visar obehag när borsten eller kammen rör vid kroppen, tassarna och huvudet osv.)

  • Tvinga aldrig på hunden godis när ni tränar! Det har oftast en helt motsatt effekt och gör att godiset uppfattas som något negativt och stressande. Vill hunden inte ha godis, så strunta i gottebiten och beröm istället med mjuka ord och lite kel.

  • Börja med korta stunder, MEN låt inte hunden avgöra när det är dags att gå ner ifrån bordet.

  • Låt ALDRIG hunden hoppa ner från bordet, lyft ner den när du är nöjd och hunden är lugn.

  • MÅLET är en lugn hund som gärna kan ligga på sidan och bli borstad.



Många hundar som är jobbiga när man ska borsta och kamma är jobbiga för det helt enkelt gör ONT.

Vissa hundar är helt enkelt känsligare och mer hårömma än andra, precis som människor.

Sätt dig in i hundens situation när du borstar och tänk; Hur skulle detta ha känts på dig?


Man bör aldrig arbeta hårt med borste eller kam. En lätt hand reder ut eventuella tovor lika bra som en hård hand.

Med ett lättare grepp om skaftet så undviker man att vara för hårdhänt i sitt borstande. Håller man hårt i borsten eller kardan så är det lätt att man spänner armen och därmed trycker för hårt med verktygen, detta kan skada huden på hunden samt orsaka obehag och en fortsatt ovilja att bli borstad i framtiden.



Då börjar vi!


Det är viktigt att arbeta systematiskt och inte hoppa runt med borsten/kammen i pälsen. Dels för att det är lättare för dig som kammar att veta var du är och vilka sektioner som är genomkammade samt att det är skönare för hunden att veta var du är och vad du gör på den. Att kamma lite här och sen lite där skapar bara onödig stress och oro för hunden.


När du börjar borsta så ska du börja i topparna och arbeta dig inåt mot skinnet.

Hittar du tovor ska du börja med att dela tovorna i mindre delar med fingrarna. Sen reder du ut de med kardan och gärna en skvätt balsamspray. Till sist drar du med kammen för att vara säker på att hela tovan är borta. (Brukar hunden klippas kort eller är väldigt håröm så kan man istället försiktigt klippa bort tovan.)


Borsta i sektioner!

Det viktiga är att man borstar pälsen bit för bit och borstar ända ner till hårbottnen när man arbetar med pälsen. Då får man med sig den lösa pälsen och kan reda ut ev trassel i hårbottnen en liten bit i taget tills man har helt kommit ner till huden. Fluffar man bara på ytan är allt jobb i förgäves och då är hunden fortfarande tovig i botten. Så småningom har man en kompakt matta i botten med en fluffig yta. Denna matta är omöjlig att reda ut och hunden måste således klippas ner med maskin.

När du har borstat klart ska du kunna bena upp pälsen med kammen och man ska alltid kunna se skinnet. Kan man inte se huden när man benar upp så har man slarvat!


Är hunden mycket smutsig och tovig när du kammar den ska man planera in ett bad så snart som möjligt. Smutsig päls tovar nämligen lättare än en ren päls!


Men Tänk På! Att om hunden har mycket tovor så är det mycket snällare mot hunden att helt enkelt bli klippt för att få bort dem. Hundens välmående är ALLTID viktigare än utseendet. Vill man sen ha lite lurv på sin hund så får man börja om från ruta ett och få in en rutin med borstandet och badandet.


Hur och varför bildas tovor?


De vanligaste orsakerna till tovor är faktiskt slarv eller helt enkelt fel teknik när man borstar sin hund.

Givetvis tillkommer faktorer som längre perioder av fuktigt väder och när hundar byter päls från valppäls till vuxenpäls.


För att förstå varför tovor bildas behöver man först förstå hur hårstråna är uppbyggda.


Enkelt beskrivet så består all typ av hår utav två delar; roten och strået.

Strået består i sin tur utav tre lager; Ytterlager, Mittlager och Innerlager.


Ytterlagret påminner om fiskfjäll, små skikt, som lappar över varandra från rot till topp.


I en välmående päls ligger dessa små fjäll platt och reflekterar ljuset, och pälsen skiner. Men om pälsen missköts eller försummas blir fjällen ojämna och torra. Pälsens strån förlorar sin naturliga olja och blir mer 'uppruggade'. Därmed fastnar de lättare i varandra och tovor kan bildas.


En tunn och fin päls eller en lockig päls har dessutom en tendens att tova lite lättare.

Samma sak gäller för en nyligen tovutredd päls. Stråna utsätts för ett extremt slitage under en tovutredning, därför är det starkt rekomenderat att man badar hunden direkt efter och låter den slitna pälsen sitta i balsam-inpackning mellan fem och tjugo minuter efter schamponering.

Därefter fönar man pälsen torr samtidigt som man borstar och sprayar lätt med en balsamspray.

Man kan med fördel även toppa pälsen lätt med sax för att bli av med slitna hårtoppar.

En tovutredd-päls är sliten och tovar ihop sig lättare.

I en smutsig päls är hår-fjällen resta och krokar lätt i varandra. Då bildas tovor.

En ren och frisk päls är glansig och lättskött.

Det gäller att anpassa redskapen efter den pälstyp hunden har.



Korthårig :

Här är det effektivast att använda en gummikarda eller en pimpsten/lavasten. Gummikardan får effektivt med sig de lösa hårstråna och man masserar samtidigt hårbottnen ordentligt. Om man duschar en lättdusch med vatten över pälsen innan får man med sig ännu mer lösa hår. Pimpstenen är suverän på att få med sig fällande täckhår och mjuk, tunn, flygig ull. Rykta enkelt medhårs. På vissa hundar fungerar också en s.k. Furminator eller Foolie-karda mkt bra.










Långhårs-päls: t.ex pudel, shihtzu, havanais, softcoated wheaten terrier m.fl:

Här behöver man effektivt kunna komma ända ner i hårbotten på hunden och eventuellt reda ut tovor i pälsen. De bästa redskapen för detta är en mjuk eller flexande karda samt en bra stålkam (gärna med två olika ändar; en med tätare mellan piggarna och en med glesare mellan piggarna.)

Har man hunden i lång utställningspäls så gör man bäst i att vända sig till sin rasklubb eller sin uppfödare för att få bästa informationen på hur man tar hand om just sin ras päls.

Vissa ställen kräver mer arbete än andra; skägget, bakom öronen, i armhålor och i ljumskar. På dessa ställen bildas tovorna först. Där bör man gå igenom varje dag. På övriga delar av kroppen brukar det räcka att man gör en genomgång en gång i veckan.


När det är blött ute brukar man behöva gå igenom pälsen oftare. När pälsen får självtorka bildas mer tovor då pälsen klumpar ihop sig av att vara fuktig och sedan ligger hunden ner och pälsen trycks ihop ännu mer. Det blir precis som när man tovar ull.











Dubbelpäls: golden, bernersennen, labrador och liknande:

Här behöver man dels få med sig den lösa ullen och dels reda ut den eventuellt längre pälsen på hals,ben, mage och byxor.

Till kroppen behöver man en kam- en medeltät metallkam är effektivast. Med den går man över hela kroppen och på de ställen där pälsen är lite längre måste man dela pälsen i sektioner och arbeta inifrån hårbottnen och ut. Är pälsen mkt tjock har man god hjälp av en karda på dessa ställen för att komma ner ordentligt. Kardan kan man också använda på svans och övrigt behäng.

För att få med mer ull kan man använda en sk. Coat king. Den fungerar som en mossrivare.

En sk. Furminator/Foolie-karda är också effektiv när hunden är i fällning.










Valppäls:

Valpar, vanligtvis upp till ca 7 månaders ålder, har alltid en mjukare och ulligare päls än vad de kommer ha som vuxna. Detta gäller alla raser!

Försumma inte valpens pälsvård tills det plötsligt blir ohanterligt. Börja tidigt för att vänja valpen vid behandlingen så har du en vacker, välskött och välmående hund som alla kan avundas.

Bad:


Vem vill inte ha en ren och väldoftande liten vovve sju dagar i veckan?

Genom att bada hunden regelbundet, antingen hemma eller hos hundfrisören, så håller du både hud och päls i fin kondition. Hur ofta du kan bada just Din ras varierar beroende på vilken typ av päls hunden har.


En liten tumregel är att bada hunden när den är smutsig.

* Korthåriga hundar behöver oftast bara bada ungefär två gånger om året.

* Hundar med kort – medel-lång päls och mycket ull kan med fördel badas 3 – 4 gånger per år.

* Strävhåriga hundar endast när de känns smutsiga. (undantag: schnauzerns benhår och skägg bör badas och fönas oftare.)

* Långhåriga hundar bör gärna badas Minst var tredje månad beroende på pälsstruktur. T.ex en yorkshireterrier, pudel eller softcoated wheaten terrier kan med fördel badas så ofta som en gång i veckan för att hålla pälsen ren och under kontroll.



Använd alltid schampo och balsam avsett för hundar. Det finns något för alla smaker!



Börja alltid med att borsta igenom din hund ordentligt innan du börjar bada den. Tovor i pälsen suger åt sig schampo som kan vara svårt att få ur. Tovor klibbar dessutom ihop ännu mer när de är blöta och kan i värsta fall bilda ordentliga filtmattor över hunden som sen är omöjliga att reda ut. Denna sortens tovor måste i så fall klippas bort med maskin. Schampo-rester i tovor och päls irriterar huden och kan lätt ge upphov till hudproblem/irritationer som måste behandlas av veterinär.

Så ta det säkra före det osäkra och borsta hunden ordentligt innan bad!


Som hundfrisör rekommenderar vi att alltid blanda ut schampo och balsam med vatten innan man börjar schamponera. Det blir mer ekonomiskt samt så är det lättare att sprida ut schampo eller balsam i pälsen. Följ eventuella anvisningar på flaskan annars kan man som grundregel blanda 1 del schampo till ca 10 delar vatten. Blanda gärna i en plastflaska med pip, t.ex en sportflaska. Pipen gör det enkelt att applicera schampo-blandningen jämnt över hela hunden.

Det finns även särskilda blandflaskor man kan köpa. Dessa har dessutom oftast måttanvisningar tryckt på flaskan.


Blanda alltid med ljummet eller lagom varmt vatten, aldrig hett eller kallt, och blanda väl.


Mindre spädning än rekommenderat ger tyngre päls och effektivare rengöring medans mer spädning bidrar till att ge mer volym och en mer skonsam rengöring.


För att uppnå bästa rengöring, särskilt om hunden är väldigt smutsig eller har fet päls, schamponera gärna två gånger. (Badar man hunden väldigt ofta räcker det med att schamponera endast en gång). Den första schamponeringen öppnar upp hårstrået och den andra rengör på djupet från smuts och fett.


Använd gärna balsam på alla typer av pälsar, även korthåriga. Det impregnerar djurets päls och förhindrar att smuts och partiklar tränger ner i huden och pälsen.

Om en päls önskas sträv i strukturen ska man inte använda balsam efter varje bad. Balsam har dock en vårdande och impregnerande effekt så komplettera gärna med balsam ibland.


Skölj alltid ORDENTLIGT efter både schampo och balsam! Var noga när du sköljer så att du kommer åt överallt. När du tycker att du sköljt ordentligt, Skölj Hela Hunden En Gång Till!




Torkning:


Efter badet bör hunden hunden alltid torkas ordentligt. Om hunden har tjock päls och får gå och självtorka finns det en risk att det bildas fukt-exsem! Är det dessutom kallt ute kan de lätt bli nerkylda om de har fukt kvar i pälsen när det är dags för promenad.


Korthåriga hundar kan ganska enkelt torkas med handuk tills de är nästan helt torra och sen låtas självtorka innomhus eller ute i solen på sommaren.


Hundar med mycket ull eller lite längre päls bör torkas ordentligt med hårfön.


Kamma eller borsta gärna hunden samtidigt som du fönar den.

Har hunden mycket underull får man bort en enorm mängd lös ull när man fönar och borstar samtidigt. Då slipper man ha all fälld päls intrampad i hallmattan...


En långhårig hund, t ex pudel, shih tzu eller bearded collie bör även den kammas samtidigt som den fönas. Om man tycker det är besvärligt att manövrera både hund, hårfön och kam eller borste kan man föna en del i taget tills det är torrt och sen kamma efter hand, alternativt införskaffa sig en hårfön med stativ så får man båda händerna fria.

Om en långhårig hund tillåts självtorka slutar det troligtvis med att hunden blir som en filtmatta. Om hunden ligger ner på sin blöta päls så gnuggas hårstråna ihop till en matta. Får denna matta sen självtorka så finns det oftast inget annat att göra än att klippa av all päls och börja om från början.